Betydelsen av rovdjur och betare för ålgräsekosystem

Nya studier ger stöd för att överfisket av stora rovfiskar i Västerhavet är starkt kopplat till observerade vegetationsförändringar vid kusten via en s.k. trofisk kaskadeffekt (trofisk kedjereaktion) där små rovdjur ökat, algbetande djur minskat vilket gynnat tillväxten av snabbväxande alger. Samtidigt som torsken minskade i Skagerrak under 1980-talet har biomassan av små rovfiskar som torsken äter (smörbultsfiskar och storspigg) ökat 3-8 gånger medan små algbetande kräftdjur (märlkräftor och havsgråsuggor) minskat med över 90% från Bohuslän (Baden och Pihl 1984, Jephsson m. fl. 2008, Baden m. fl. opubl.). Nya studier i Kattegat tyder också på att antalet små rovfiskar och krabbor mer än fördubblats längs kusten samtidigt som torsken minskat sedan 1970-talet (Eriksson m. fl. opubl.). Experimentella studier visar att små rovfiskar och tångräkor idag är så talrika i Bohuslän att dom äter upp 95% av alla algbetande kräftdjur i ålgräsängar, vilket får biomassan av fintrådiga grönalger att mångdubblas. Den positiva effekten av rovdjur på algtillväxten är jämförbar med den positiva effekten av närsaltstillskott. I frånvaro av dessa rovdjur kan algbetarna kontrollera algernas tillväxt, också vid närsaltstillskott. (Moksnes m. fl. 2008, Persson m. fl. 2008, Baden m. fl. 2010). En jämförelse mellan olika ålgräsekosystem runt Sveriges kuster och i Finland visade att mängden små rovdjur och deras predationstryck på algbetare var den viktigaste förklaringen till regionala skillnader i biomassan fintrådiga alger. Halterna näringsämnen påverkade bara biomassan alger där rovdjur hade reducerat mängden algbetare. (Baden m. fl. 2010, Moksnes m. fl. 2010).