Konsekvenser av vegetationsförändringar längs västkusten

Ålgräs är ett av de dominerande habitaten i Västerhavet som idag beräknas täcka ca. 20% (187 km2) av alla bottnar på 0-10 m djup från norska gränsen till Öresund (Stål m. fl. 2008). Ålgräs utgör basen för mycket artrika ekosystem med hög primär- och sekundärproduktion, och som fungerar som viktiga uppväxthabitat för många olika arter (Baden och Boström 2001, Boström m. fl. 2003). I jämförelse med obevuxna mjukbottnar är artrikedomen flera gånger högre och biomassan ofta 10 gånger högre i sjögräsekosystem (Hemminga och Duarte 2000).

I Sverige utgör ålgräset ett essentiellt uppväxthabitat för flera kommersiella arter bl.a. torsk och ål. I jämförelse med en mjukbotten utan vegetation har ålgräshabitat mer än 20 gånger högre antal unga torskar (Pihl m. fl. 2006). Storskaliga förändringar i torskrekrytering i

Sydnorge under 1900-talet har kopplats till förändringar i utbredningen av ålgräs (Fromentin m. fl. 1998). Den stora förlusten av ålgräs i Bohuslän sedan 1980-talet (58% av allt ålgräs, motsvarande 188 km2; Baden m. fl. 2003, Nyqvist m. fl. 2009) har beräknats motsvara en minskning av torskens rekrytering med över 6 miljoner unga torskar varje år (Stål m. fl. 2008).

Den kraftiga ökningen av fintrådiga algmattor i grunda vikar (Pihl m. fl. 1999) har också inneburit stora förändringar för ekosystemen. Vissa arter som storspigg, strandkrabbor och tångräkor som trivs bland algerna har gynnats, medan rekryteringen av bl.a. plattfiskar, som använder grunda sandvikar som uppväxthabitat, har missgynnats (Pihl m. fl. 1995, Wennhage och Pihl 2007). För rödspotta beräknas den ökade utbredningen av algmattor motsvara en rekryteringsminskning med 30-40% i Västerhavet (Stål m. fl. 2008).

Längs sydkusten och västlandet i Norge har den stora brunalgen skräppetare (Laminaria saccharina), som tidigare dominerade kippbottnarna, minskat i utbredning med 90% respektive 40% sedan slutet på 1990-talet. Orsakerna är oklara men tros vara en kombination av förhöjda temperaturer och övergödning vilket gynnat fintrådiga alger som nu dominerar klippbottnarna. En eventuell koppling till överfiske är möjlig, men ej undersökt i de norska ekosystemen (SFT 2008). Längs svenska västkusten har utbredningen av skräppetare aldrig blivit kartlagd, men en kraftig minskning av utbredningsdjupet har dokumenteras under samma period (Tobiasson m. fl. 2010).