Regimskiften i Östersjöns pelagiska ekosystem

Fisket och den kraftiga minskningen av torsk i Östersjön anses ha förändrat hela ekosystemets struktur i utsjön. När torskens inte längre kan kontrollera skarpsillens tillväxt blir de så många att de konkurrerar om zooplankton, vilket resulterar i magrare skarpsillar och sillar (Casini m. fl. 2006, Casini m. fl. 2010) och negativa effekter på sillgrisslor som lever av skarpsillen (Österblom m. fl. 2006). Samtidigt kan bristen på zooplankton även ge negativa effekter på torsklarvers överlevnad (Österblom m. fl. 2008, Casini m. fl. 2009). Klimatsvängningar (d.v.s. den Nordatlantiska oscillationen) anses också ha bidragit till dessa förändringar, där ökade ytvattentemperatur och lägre salthalt i slutet av 1980-talet resulterade i ökad biomassan av växtplankton och förändrad artsammansättning av zooplankton som gynnat rekryteringen av skarpsill, och missgynnat torsken (Alheit m. fl. 2005, MacKenzie och Köster 2004, Möllman m. fl. 2008, Möllman m. fl. 2009). Överfisket och klimatförändringarna anses därför av många ha orsakat ett s.k. regimskifte i Östersjöns pelagiska utsjösystem, där klimatet och skarpsillen idag kan motverka eller försena torskens återkomst (Möllman m. fl. 2008, Möllman m. fl. 2009, Casini 2009). En viss ökning av torskbeståndet under senare år tyder dock på att fisket är den faktor som har störst betydelse för torskens återhämtning i Östersjön (Cardinale och Svedäng 2011).