Hot mot biologisk mångfald

Det kommersiella fisket utgör också ett av de största hoten mot biologisk mångfald i svenska hav. Enligt Artdatabanken är idag 27 svenska marina fiskarter rödlistade, och nästan samtliga av dessa är överfiskade kommersiella arter eller arter som fångas som bifångst vid bottentrålning. Många av våra mest uppskattade matfiskar är akut eller starkt hotade i svenska vatten. Det gäller bland annat ål, torsk, bleka, kolja, långa, pigghaj, havskatt och hälleflundra. De flesta arter av haj och rocka som fångas som bifångst är också starkt hotade, och slätrockan är numera nationellt utdöd.

Fiske med bottentrål ger dessutom negativa effekter på bottenfauna. Framför allt genom direkta effekter på habitatbildande arter som större koralldjur och associerade organismer. Men också genom indirekta effekter som ökad sedimentation och störda bottnar. Idag är 34 arter av ryggradslösa djur rödlistade i svenska vatten och fiske med bottentrål bedöms vara en huvudorsak till arternas minskning. Det verkliga antalet bottenlevande djur som påverkas negativt av trålning bedöms dock vara långt större, men kunskapsbrist gör det svårt att bedöma status för många arter. Trots denna generella underskattning av antalet hotade marina djur så är andelen rödlistade arter i marin miljö högre än i någon annan livsmiljö. Och det är överfiske och bottentrålning som utgör de enskilt största hoten.

Fisket har också medfört att den genetiska mångfalden hos kommersiella arter har minskat då lokala bestånd har utrotats. Längs den tidigare produktiva svenska västkusten har till exempel nästan alla lokala bestånd av torsk, lyrtorsk och kolja försvunnit på grund av fisket. Dessa lokala bestånd var genetiskt unika med egna lekplatser längs kusten, och de kan inte ersättas av fiskar från andra bestånd. Läs mer om detta under rubriken ”Lokala bestånd kräver anpassad förvaltning”.

nästa sida >>