Östersjöns utsjösystem

Liksom i Västerhavet har ekosystem i Östersjön genomgått stora förändringar de senaste 30 åren. Överfiske av torsk anses ha spelat en central roll i denna process. I Egentliga Östersjön består det pelagiska ekosystemet i utsjön av endast ett fåtal viktiga arter där torsken är det dominerande rovdjuret på fisk, och skarpsill det viktiga rovdjuret på zooplankton.

Under 1980-talet minskade bestånden av torsk i Östersjön med 80 procent. Idag är de flesta svenska forskare överens om att överfiske var den huvudsakliga orsaken till torskens kollaps. Men dåliga rekryteringsförhållanden i Östersjön, som orsakats av minskad tillförsel av syreoch saltrikt bottenvatten till torskens lekområden, bidrog också till minskningen. Förlusten av torsk resulterade i en trofisk kedjereaktion där beståndet av skarpsill ökade, zooplankton minskade, och växtplankton ökade.

Många forskare anser också att kollapsen av torsk bidrog till ett så kallat regimskifte. Det innebär att det pelagiska ekosystemet ändrades från att ha varit ett torskdominerat system som till stor del styrdes av klimatvariationer, till att bli ett skarpsillsdominerat system där skarpsillen kontrollerar biomassan av zooplankton. Genom att äta torskägg och konkurrera med torskens larver om mat anses skarpsillen även hämma torskens återhämtning. Överfiske kan därför få genomgripande effekter på hela ekosystemets funktion, där fiskbestånden inte återhämtar sig ens när fisket har upphört, vilket exempelvis skett med torsken i Newfoundland.

I Östersjön har dock en kraftig minskning av fisketrycket på torsk under de senaste åren nu resulterat i viss återhämtning av beståndet. Detta styrker att fisket varit en huvudorsak till torskens nedgång. Det tyder också på att de bestånden som fortfarande existerar går att rädda med en restriktiv fiskeförvaltning.

nästa sida >>