Viktigt att skydda lokala bestånd

Primärt måste lokala bestånd skyddas därför att de inte med automatik ersätts om de går förlorade. Individer från andra områden är inte anpassade till den miljön där ett lokalt bestånd tidigare funnits. Därför är risken för lokal utrotning av en art överhängande. Att Bohusläns fjordar inte fylls på med torsk trots alla Nordsjölarver som landar där varje år, är ett talande exempel.

I andra hand är det viktigt för alla lokala bestånd att de kan upprätthålla en så god beredskap som möjligt
inför kommande miljöförändringar. En stor population bibehåller möjligheten att sakta förändras om miljön
förändras. En liten population riskerar att försvinna, inte i första hand på grund av genetisk inavel, utan på grund av risken att de gener som måste finnas när något speciellt inträffar, till exempel en extrem vinter, inte längre finns i beståndet.

Flera vetenskapliga studier har visat att genetisk variation inom bestånd utgör grunden för en organisms möjlighet att fungera bra i ekosystemet. Speciellt viktigt är detta för arter som har dominerande roller i ekosystemet, så kallade bjälklagsarter. Den genetiska variationen inom dessa arter kan ge lika positiva effekter på ekosystemet som mångfalden av arter. Inte minst gäller detta hos många marina arter, som ensamma eller tillsammans med ett fåtal andra arter utgör viktiga marina livsmiljöer. Några exempel är
sjögräsängar och tångbälten, där en eller några få arter bygger upp huvuddelen av biomassan i just den miljön.

Sammanfattning

Utebliven förvaltning av arters genetiska variation ger flera negativa konsekvenser i ekosystemet:

1. Lokalt anpassade bestånd som går förlorade kommer inte tillbaka.

2. Genetisk variation inom bestånden behövs för att öka chansen att klara extrema situationer och kommande miljöförändringar.

3. Genetisk variation bidrar i sig till bättre ekosystemfunktioner.

nästa sida >>